På åttiotalet i Mjölby fick ett femtiotal personer sin post befläckad med någon svåridentifierad ojlig väta. Spekulationerna i byn löpte amok. Var det perversion, mobbing, terrorism eller något ännu värre som låg till grund för denna egendomliga vandalism?

Givetvis var det en eller två knepiga jävlar som bara var tvunga att trumpeta att det säkerligen var frågan om ett slags svårtolkat konstnärligt yttryck. Responsen på detta från samhället blev råriven ilska. Detta eftersom konst, riktad mot vanligt folk, är lika med pervererad terrorism, rashets & missriktad pedofili eller något ännu ÄNNU värre. En urskiljningslös vuxenmobbing som bara drabbar oskyldiga svenskar & kanske en o annan… annan.

Den lokala pressen ältade detta i veckor, förbryllan var stor. Personalen på postkontoret blev utfrågad & i vissa fall ifrågasatt. En postanställd, brevbärare, som utmärkte sig mer än alla andra var Hans Bergman som gav ett mycket besynnerligt intryck i det korta lokaltv-repotage han påtagligt upprymd medverkade i. Han tittade rakt in i kameran & gav ett vältaligt anförande om att flottmärkena var gjorda av Jesus & att om man samlade ihop all den befläckade posten för att sedan belysa den med röntgen så skulle hans nuvarande anlete framträda. “Det är ett pussel, en karta tillbaka till Guds Beskydd & Eviga Kärlek. Ett test av vår förmåga… att tro… För tron i kombination med det lagda pusselet, kartan, kommer ledas oss till Jesus Kristus, vår Frälsaren. Nu har vi chansen. Vi måste våga… tro… Hör ni det? Vi måste förena oss… Sammanstråla i Herrens namn, lägga pusselet, frammana Guds son för vidare vägledning! Vi måste… ” Repotaget avslutades där.

Vet i fan vad som hände sen. Säkert ingenting eftersom de allra flesta redan hunnit avfärda fläckarna som brevbärarsperma & i folks ögon var Hans Bergs utspel inget annan än ett dåraktigt försök till överslätning.

Men tänk om… ja, nu får vi aldrig veta.

Dagen. Dagen inleddes med Dagen. Med grundlig genomläsning - lusläsning - två vändor till att börja med. Som om det fanns något där mellan/under raderna under/inom bilderna. Att finna. Något dolt. Något stort & obevekligt. Självklarhet i all sin prakt. Efter tredje vändan störtade tröttheten in i bibliotekslobbyn & svetsade igen alla flyktvägar.

Borgliga ungdomsförbund tävlar i Nyliberalism jaha jaha. KDU säger “The Non Facking generation” men är givetvis inte emot fackförbund egentligen jaha jaha. Gud hade sönder könet på en hemlös afrikan förra torsdagen jaha jaha. Bengt Månsson knuffade till en kvinna i kön på Coop vilket enligt han själv samt hans importerade levnadspartner ej var med vilje. Den importerade levnadspartnern satt för övrigt på akuten förra veckan med krossat axelparti. Jo, jag var där en sväng förstår ni. Henns ena axel satt två decimeter längre ned än den andra. Hon gnydde så där ljudlöst exotiskt. Vackert men förödande knivigt eftersom ingen tycktes förstå att det var främmande uttryck för ohanterlig smärta.

Dagen orsakade inga mirakel idag. Kanske imorgon. Ska avakta tills klockan tio då själva biblioteket öppnar så jag kan beväpna mig med Gamla Testamentet. Jag ger mig icke förrän jag uppnått någon form av Gudsfruktighet. Det vore fegt & dåligt.

A.PAH.TII. Hur man än vrider och vänder på det så kvarstår det besvärande faktumet att ingen upplevelse är större än den ansträngning som krävs för att nå den. Men orka. Men orka se en film då. Men orka vara paranoid då. Men orka hata folk som äter glas med tom blick. Men orka. Bara en Gudstro. Bara en Gudstro skulle kunna få mig att orka vara med just nu så upplever jag det. Så jävligt trött kan man faktiskt känna sig. Gudstroa mig hit & Gudstroa mig dit. Veckans höjdpunkt blev något otippat Om Du Vänder Dig Om. Den var upplyftande. Nej, det skriver jag inte bara för att verka knepig utan för att den verkligen var det. Upplyftande. Jag såg klart den. Slukade den som en nedpissad ormbunke. Kul. Veckan var tänkt att tillägnas kodknackeri dvs trist-skit-som-ger-slantar men det slog mig just att jag tuggat tre gånger mer på nagelbanden än vad jag tryckt på tangentbordet. Men oj vilket jävla gnäll. Håll käften cphora.

TF: “Pratar jag med Tom?”
Jag: “Javisst.”
TF: “Ja, hej jag ringer ifrån *asfjsdfjsdpf(*något jävla fladderanusföretag)”
Jag: “Nämen, äntligen ringer du.”
TF: “Äh, heh ja…jo…”
Jag: “Vad har du på hjärtat då?”
TF: “Jo… vi vill skicka dig ett set med gratis rakhyvlar & rakgel…”
Jag: “Va fan vet ni om min ansiktsbehåring?”
TF: “Äh…”
Jag: “Ni vet ingenting om min ansiktsbehåring.”
TF: *Gapflabb*
TF: “Nej… Det vet vi inte.”
TF: *Gapflabb*
Jag: “Nä, just det. Dä ä intima grejer det.”
TF: *Gapflabb*
TF: “Antar att du inte är intresserad av paket…”
Jag: “Inte speciellt.”
TF: “Hehe, du är inte den förste…”
Jag: “Jasså?”
TF: “Javisst.
Jag: “…” (Tappar styrfar i ren förvirring)
TF: “Men för en del verkar det som om det är det bästa som har hänt.”
TF: *Flabb*
TF: “Alltså, det finns de som påstår att det är det bästa som har hänt dem…”
Jag: “Va fan säger du?”
TF: *Flabb*
TF: “Ja, de blir skitglada.”
Jag: “Otroligt.”
TF: “Ja, helt sjukt.”
Jag: “Jösses…” (genuint förfärad)
TF: ” Jajävlar, vad man får höra.”
TF: *Flabb*
Jag: “…”
TF: “Men du, ha det så bra.”
Jag: “Öh, ok…”
TF: “Hejdå.”
Jag: “Hej…hej.”

Måste tyvärr säga att Cho Sueng-Hui var en tönt. Jävla puckat att skicka tönt-bevis till NBC, kan man tycka.

Grävlingsbettet.mp3:

Lägga undan i ladorna, vi ska lägga undan i ladorna. Gömma undan de vanställda kvarlevorna av det som en gång var. Vi ska ha nasal fascistoid framtoning, hästsvans & hål i örat när vi dikterar vilkoren för hur vi ska få saker & ting att fungera bättre. Människor i gemene är skit, efterblivna besvärliga kräk som ska stävjas med hot om Full Sysselsättning & diverse ekonomiska bestraffningar. Dvs du ska inte tro att luften du andas är gratis. Du är född i ett syftet att tjäna din stat & tömma all din livstid på det marknadsanpassade offeraltaret. Dina föräldrar knullade oskyddat med socialt ansvar i sinnet, ja inte fan var det kärlek. Kärlek har aldrig funnits. Bara vackra lögner & blått trögflytande blod i tunna tunna röda ådror.
Kärleken.mp3:
Idag känner jag mig förbannat skör.