Att omfamna livet är att inte låta sig besväras av att ens barn sitter och smaskar på Hulkenglassar som luktar exakt som nagellack.

Men jag misslyckas. Hur göööör man?

Att jaga pengar är utan tvekan det mest primitiva man kan ägna sig åt i dessa dagar. Oprovocerat våld är fan i mig mer civiliserat än penningajakt.

Nej, jag vet i fan alltså. Vatten i för stora mängder är förbannat bökigt. Vet inte vilken bökighet som är värst, den som uttrycker sig genom att försöka välta båten eller den som försöker få en att hoppa över bord genom att blotta formeln av fulländad tristess - ett grundämne som faktiskt inte är ett grundämne utan snarare ett fenomen i antimateria/svartahål-gänget, eller varför inte en sinnesslö kusin till den vidrigaste och mest destruktiva av de alla livsupplösande tillstånd - antiklimax.

Men sen är det ju så att allt som upplevs obehagligt och outhärdligt har en förmåga att generera ett oemotståndligt välbefinnande när det väl är över och där har sjön sitt ess i rockärmen helt klart.

Sammanfattningsvis har det varit en trevligt obekväm upplevelse. Hade egentligen förberett mig på att dö under trippen men föll sig liksom aldrig riktigt naturligt eftersom jag hade fullt upp med att hålla mig vid liv. Hav i stora doser är fan det läskigaste som finns. Skulle, om jag orkade, kunna pissa metaforer nu men jag skiter i det och låter konstaterandet ligga där och självdö osv.

Ungefär 80% av tiden har jag suttit och glott rakt ut på ingenting vilket har påtvingat mig vissa insikter. Bland annat:

1. De senaste åren har jag inte genererat något som synkar med mina egentliga ambitioner. Förvirrade hastverk och ogenomtänkt dravel, i mina mått mätt.

2. Mina egentliga ambitioner kan inte förverkligas under den nuvarande levnadsformens ekonomiska villkor.

Alternativa lösningar:

a) Hålla bestämd kurs - hur destruktivt det än må vara - och försöka pressa ur sig skit för tillfällig kreativ/existentiell tillfredsställelse och vägra erkänna hur jävla omöjlig situationen är.

Tänkbara utgångar: Ensamhet. Psyk. Under jord.

b) Ge fan i de konstnärliga ambitionerna, som hittills jag format min existens runt, och fokusera på the serious cash-alstring.

Tänkbara utgångar: Ensamhet. Psyk. Under jord.

c) Ett mellan ting är uteslutet eftersom det är en skitsvår balansakt som i slutändan lätt blir en röten kuk i röven i form utav Alternativ Lösning A samt ett dåligt torkat stjärthål över munnen som tillhör Den Totala Uppgivenhetens Skrockande Ryttare.

Tänkbara utgångar: Ensamhet. Psyk. Under jord.

d) En växelkombo vars genomförbarhet jag tidigare inte haft förmåga greppa och kanske inte nu heller men jag hört att ska vara genomförbart om man är kapabel att skära halsen av sovande barn, och att man bemödar sig med att tända läslampan innan man går till verket. Denna kombo innebär totalfokus på cash under kortare perioder med målet att dra in tillräckligt föratt kunna köpa sig fri i perioder. Kräver dock kommersiell jävla ståkuk, nazistspermapolerad vinnarskalle och helvetets äckliga överklassörsnibbar för att gå i lås.

Tänkbara utgångar: Kan inte föreställa mig.

Höhö. De säger att jag konstant drar i för höga växlar och det stämmer antagligen i viss mån, men det obevekliga vägskälet är ett faktum. Det står klart för Herr Karlsson. Sjön nöter ned åderförkalkade föreställningar på löpandeband. Det är typ vad sjön pysslar med dagarna i enda. Heil sjön.

Ok, nog för nu. Ska ut i solen och odla borderline. Det ska underlätta har jag hört.

I all sin prakt.

Kvällen innan vi la ut var det såklart fest på bryggan.

Oj, nu måste jag rädda en nödig hund i en annan del av byn. Hej.

Ja, då bär det av mot Stenugnsund via Götet. Lägger ut på fredag. Om en vecka sitter jag förhoppningsvis åter på samma stol som nu och inte i finkan. Men, vem vet vad som kan flyga i en när man sadlar om till sjöbuse på en handvändning. Man kan bara ana. SkeppoOioiOi!

Här skulle jag ha varit just nu:COMICART IN TARRAGONA Men som vanligt så låter jag bli att befatta mig med tillställningar som skulle kunna göra livet kul osv. Kameramannen verkar vara svårt förståndshandikappad, men det är ju knappast mitt problem. I vilket fall lite mysigt o se att de blåst upp just Det Gröna Grundets ultravåldsparti. De ä kloka di dä, spanjorerna.

I tomrummet mellan brödskivorna, där den utlovade “fyllning” skulle ha huserat, kan jag se att aset vid bordet mittemot mig hånflinar. Men vid sidan av, ovan och under tomrummet läser han kulturdelen. Fenomenet känns välbekant.

Tänker på de tre negresserna som med uppknäppta flytvästar gråtandes gnuggade sina stympade könsorgan med sågspån energiskt påhejade av fabriksgolvets tjockhudade infödingar som det inte stod om i tidningen.

F.ö var inte snacket om “ballast” & “minsvepare” larv.

Har tänkt om litegranna när det gäller ansiktsresonemanget här nedan: Ansiktet ska givetvis ses som en otrolig tillgång. Det kan vara svårt att greppa, men man äger faktiskt inte sitt ansikte. Det är faktiskt vad man äger minst av allt. Ansiktet kan upplevas vara könsorganets motpol, men är egentligen bara dess förlänging med en något mera komplex fysionomi.

Fan vad Det Grymma Svärdet 2 ser mysigt ut. Synd att min medverkan är ytterst blygsam, men jag känner mig munter ändå, eftersom allt, tack & lov, inte handlar om mig.

Inom två veckor kommer jag ha skrivits in eller gått till sjöss. Om det sistnämnda blir aktuellt kommer jag få besked om innan dagens slut. Hur som helst så kommer båda alternativen leda mig bort ifrån målet, vilket jag upplever som en otrolig befrielse.

Update under endorfinpåverkan: Sprang en dryga 7km i rent nödvärn och vad fann jag då vid återkomsten liggandes nedanfår brevlådsinkastet om inte dgs2! Det hade jag verkligen inte väntat mig - har ju knappast fört mig som en god medverkande bör, och bör därför ej belönas för min bristfälliga insats. Men, skit i det, det var hursomhelst jävla snällt och i samma andetag efter att ha bläddrat igenom den 3-4 gånger: Makalöst underhållande. Den fullkomligt sprudlar av otuggat godis & sprutar glatt hivsperma på hela folkets tandborstar osv, allt i den hjärtligaste av tonarter. Skall förtäras läskigt grundligt. Sanna mina ord.

Runt den 15 maj kommer man föräras titeln ‘”ballast” på en 27 meter lång minsvepare. Hon väger 60 ton och vid rodret står Kapten Danskjävel.