Under tiden bryter folk och fä benen och förgriper sig på barn med obeskrivbar dumhet.

Lärdom av det senaste inflammerade rövhålshalvåret: Ja, det stämmer. Kreativitet är en lyx. Men eftersom jag fortfarande är vid liv, så anser jag att: Kreativitet är en lyx jag gjort mig någorlunda förtjänt av. Jojo.

Hur som helst.
Igår undersökte jag fårets anatomi och upptäckte att det finns lika många anatomiska variationer av får som det finns får. Därefter försökte jag karva bort ull ifrån ett äldre exemplar. Man ska följa dess former. Det gick inget vidare. Formerna satt liksom löst och ibland försvann de mitt framför ögonen. Läget var pressat. Samtliga åskådare höll andan. Man hade dessutom enhälligt informerat mig om att om jag skulle råka ha av en sena, eller något liknande, så föll ansvaret att ta djuret av daga på mig och ingen annan. Något i upplevelsen kändes överväldigande och ohanterligt bekant. Jag måste ha svimmat. Jodå, de hade burit mig hem fick jag berättat för mig. När jag senare på kvällen gick ut för att leta upp skon jag måste ha tappat under hemfärden, bevittnade jag när, det nu rådande ovädret, sakta men säkert, slukade ett kristallklart universum. Helt ljudlöst.

You can leave a response, or trackback from your own site.