Nu har ju inte enbart handlat om att jag inte har orkat bry mig till den grad att jag inte längre lyckas utröna var det aktiva valet av att inte bry mig flyter samman med ett mera genomgripande, sjukligt …-tillstånd, utan även om att jag inte vetat var jag ska ta vid efter fullbordade nolltäkten, för fullbordad är den allt. Kanske är det så att jag inte ska till mig till någonting alls utan helt EN-kelt hän-GE mig åÅåt att b-e-TOn-aa saker fel, men det finns säker ansiktsgrupper som, i skrivandets stund, knullar sönder det simpla glädjeämnet också.
Argh. Det var faktiskt så att det var någon som jag uppriktigt vill förmedla när jag trotsande ett stort antal inre autonoma protestmekanismer och klickade mig in på ansvaret… men då passade Moona på att slungade en bajsdrypande G…HATSTEN rakt in i mitt öra:
och jag kom av mig. Det gör mig ont att hon uppenbarligen är utvecklingsstörd i talcentrat. Inget nytt, men precis som med penisessans overkliga bogvisir till haka och rajnfeldts lika motsägelsefulla som kåta pappa-hur-kunde-du-blick så ska man inte blunda för de forskningar som(ännu inte) gjorts runt abnormiteter i maktsammanhang och dess psykologiska påverkan på människor ur ett samhällspolitiskt p… pe… per… perspektiv, för det kommer visa sig att det är Jävligt Farligt det här med att folk vilseleds av diverse förmänskligande och/eller förbryllande defekter som stjäl uppmärksamheten ifrån det egentliga fientliga/obefintliga budskapet, eller kalla det vad fan ni vill, men så illa är det.

Hur som helst, jag kanske borde vara tacksam. Att jag slapp uppriktigt förmedla något. Bäst att återfalla till …-andet.

You can leave a response, or trackback from your own site.